Av Emil. Här är han 2 år. Ha ha kolla svansen! Det var långt innan jag började "frisera" svansen. Men vilken dammvippa han hade!   

Idag så har Emil fått spåra. Inget avancerat eller långt spår då detta var en mjukstart. Vi har inte spårat på 2 månader ungefär för vi har haft en spårpaus då Emil helt tappade spårglädjen tidigare i höst.

Jag band upp honom och traska iväg, ett 30 tal meter på en äng, sen en bit in i skogen för sedan ett spårslut en liten bit ut på ängen igen, med en massa smaskens.

Han satt alldeles tyst och lugnt och väntade (precis som han brukar). När selen kom fram blev han JÄTTE taggad och pep och skällde (också som han brukar). Vi satte igång och spåra så fort jag kom tillbaka så det var ingen lång liggtid.Han spårade jätte fint och fokuserat, dock hade han lite bråttom emellanåt men fixade det ändå väldigt bra. Han ville nog spåra ännu mera, men det är bäst att sluta när det går som bäst.

Det var verkligen kul, han hade en helt annan attityd idag och hade jätte skoj. Precis som det ska vara! Vi kommer fortsätt på detta lätta vis ett tag framöver, då det känns viktigt att inte ställa för höga krav, och att han verkligen får lyckas och  känna sig glad och motiverad hela tiden. Så får vi se hur det utvecklas så småningom